så snurra min jord igen.
jobbat 9/9 dagar! nu 2 dagars LEDIGHET.
flyttpacka.
träna som en dåre mellan varven, för om 33 dagar befinner jag mig i TURKIET!
däremellan varven ska jag försöka få livet att rulla på i vanlig ordning.
ha en vardag.
sluta befinna mig i ett "somwhere in between" och komma fram till en BRA lösning på saker.
vem sa att det blir bra i vilket fall?
ingen egentligen.
hur vet man när man är riktigt färdig med allt och mycket?
hur vet man att man räcker till på alla plan?
jag skiter fullkomligt fan i alla som läser i min blogg just nu och funderar på vad tusan jag menar.
tro mig, jag funderar också.
stundvis inte.
blir jag klokare, kommer jag skrolla tillbaka till detta inlägg och förhoppningvis le.
hejdå.
Life goes on.
sola.
promenad.
mjukiskläder.
-min förmiddag!
och ha tankar på allt man inte får eller borde ha.
livet går vidare. jag bara vet det.
Huaaaa!!
Jag är glad att jag lyckades vara såpass stark o stå på benen. För din skull.
Livet blir bättre. Det är sånt här man måste gå igenom. På ett eller annat sät.
de senaste dagarna..
Låt dem tala!
Linn-et! Snygg tös :)
Linn und ich.
.....försöker och försöker!
Nya tavlan (längst ner till höger) tyckte jag va lite snärtig.
Gjorde sig perfekt tillsammans resterande shabby style i köket :)
tränat en hel del!
och införskaffat mig en ny resväska (den till vänster) FAIL att den inte var rosa.
Men lila får också funka (;
Våra fingeravtryck...
frukost!
jordgubbar
kesella lätt
en skvätt fun light
cashewnötter
solrosfrön
linfrön
toppat med kiwi.
mycket bra på en och samma tallrik, även om det ser fruktansvärt motbjudande ut!
Nu är jag laddad för gymmet :)
30 mars, en dag jag minns.
Födelsedagar är jag bra på att komma ihåg, det var jag redan som liten...
För två dagar sedan skulle farfar ha blivit 80 år gammal. Hade han varit i livet, vet jag att den dagen hade firats stort av alla i släkten.
Istället blir vi påminda om ovissheten, smärtan och förtvivlan. Dagar har gått, som sedan omvandlats till år, han finns inte kvar... i maj är det tre år sedan han tog sitt sisa andetag och somnade in.
Att inte kunna hålla en hand. Inte känna värmen. Lyssna till klingande skratt. Kolla in i de blå ögonen. Trycka på leverfläcken (som jag alltid gjorde som barn) se hur alla korsord löstes. Är tankar som återkommer i en och samma cirkel. Det händer ALDRIG igen. Aldrig nånsin.
Jag gråter i skrivande stund. Att mista honom är en av de svåraste stunderna jag upplevt. Jag vill inte förlora människor jag älskar. Jag vill inte att han ska vara borta.
Jag önskar att man kunde göra mer än att bara leva vidare. Och jag önskar ibland att livet inte vore så orättvist och tufft.
-Så älskade lilla farfar...Grattis på födelsedagen än en gång. Hade jag kunnat krama om dig, lyssnat till den goa rösten, suttit bredvid, hade jag gjort det tusen gånger om.
"Himlen är en plats väldigt nära,
så jag kommer inte vara långt bort,
om du försöker leta efter mig, kanske du ser mig någon gång
Himlen är inte långt bort, så det är ingen idé att säga hejdå."
-Jag älskar dig, alltid.
Dagens.
Glömde slänga upp en dagens här för några dagar sedan, men bättre sent än aldrig sägs det.
Jag börjar inse att jag gillar färgen ljusblått allt mer och mer. Fräscht och passar till mitt blonda hår och de blå ögonen. Problemet med mig är att jag är en riktig "dolmaja", så att va ren en hel dag i ljusblått finns inte på kartan.
Roligt att systemkameran fick användas lite också, jag vet inte när jag gjorde det sist?
Sjukt mycket bättre kvalite än mobilbilderna. Jag borde ta tillvara på den mer.
